Komplikationer

Risken att drabbas av en hjärtinfarkt är 3-4 gånger större om man har diabetes än om man inte har det. Man har också en ökad risk att drabbas av efterföljande rytmrubbningar och hjärtsvikt. Vid typ 2-diabetes är hjärt–kärlsjukdom, som åderförfettning, hjärtinfarkt, kranskärlssjukdom, nedsatt cirkulation i benen och stroke den dominerande orsaken till ohälsa och död. Risken för både hjärt–kärlsjukdom och stroke ökar med stigande blodsockernivå och antal år man haft sjukdomen. När det gäller 2-diabetes kan diabeteskomplikationer förekomma redan vid diagnos och det är också vanligt att man får sin diabetesdiagnos i samband med att man ligger inne på sjukhus för en hjärtinfarkt vilket har att göra med att man haft förhöjda blodsockervärden i flera år innan. Blodsockret är en stark riskfaktor för att insjukna i hjärtinfarkt och stroke, ju lägre blodsocker desto lägre risk och risken ökar redan vid ”prediabetes” vilket innebär ett förhöjt blodsocker, men under gränsen för diagnos. Det är därför viktigt att behandla typ 2 diabetes på ett så tidigt stadium som möjligt så att man kan hålla blodsockervärdena så normala som möjligt. Detta har visat sig att det lönar sig på sikt. Man måste dock vara medveten om att vissa personer har svårt att uppnå normala värden och att intensiv behandling inte är det optimala för alla. Det är exempelvis viktigare att behandla blodsockret intensivt hos person som fått typ 2 diabetes i 40-årsåldern än en person som fått diagnosen vid 85-års ålder eftersom den äldre personen sannolikt inte hinner utveckla komplikationer och dessutom mår bättre av att ligga lite högre i blodsocker. Om man är yngre och inte kan hålla blodsockervärdena nere med exempelvis kost och motion så måste man öka läkemedelsbehandlingen.

Högt blodtryck är också viktigt att behandla eftersom man sett att högt blodtryck ökar risken för utveckling av diabeteskomplikationer (komplikationer från ögon, njurar, nerver, hjärtinfarkt, stroke samt plötslig död) markant. För att minska risken att insjukna i hjärt-kärlsjukdom brukar man därför behandla blodtrycket med blodtrycksmedicin och även identifiera och behandla höga blodfetter med blodfettssänkande läkemedel, detta för att minska risken för åderförfettning. Man ska fokusera mest på att behandla personer som har en hög risk att drabbas av hjärtkärlsjukdom. Man kan därför använda den riskmotor som finns på Nationella diabetesregistrets hemsida https://www.ndr.nu/#/ för att se hur stor risk man har att utveckla t ex hjärt- kärlssjukdom. För detta behöver man aktuella värden för HbA1c, det övre blodtrycket, blodfetter (HDL och totalkolesterol) samt längd och vikt. Vid ditt besök hos diabetessköterskan eller läkaren kan du be att få veta dessa värden.

Njurskador, så kallad nefropati kännetecknas av tilltagande albumin (protein/äggvita i urinen) och detta tillstånd leder till en successivt försämrad njurfunktion. Nefropati är den vanligaste orsaken till svår njurskada och senare dialysbehandling. Vid typ 2 diabetes kan man redan ha nefropati vid diagnostillfället, antingen till följd av blodsockerförhöjning eller på grund av högt blodtryck eller åderförfettning. För att ta reda på om njurfunktionen är påverkad tas ett urinprov för att bedöma om njurens små blodkärl läcker protein (äggvita). Anledningen till detta är att hitta tidiga tecken på äggviteläckage för att hinna sätta in åtgärder så att inte njurarna försämras ytterligare och därmed försöka förhindra njursvikt, dialysbehandling och njurtransplantation. Den viktigaste åtgärden för att skydda njurarna är att sätta in blodtrycksbehandling, förbättra blodsockervärdet samt att sluta röka.

Näthinneskador, så kallad retinopati beror förhöjda blodsockervärden över tid som gör att ögats blodkärl i näthinnan skadas och man kan få utbuktningar (mikroaneurysm) på blodkärlen. Dessa kan brista och orsaka blödningar i näthinnan. Retinopati är den vanligaste orsaken till blindhet före 65 års ålder. Av dem som har typ 2 diabetes har upp emot 25% retinopati redan vid diagnos och 35-50% drabbas av denna komplikation över tid. Svår retinopati ses hos 10-20% av alla som har typ 2 diabetes. Det är viktigt att man regelbundet undersöker sina ögon med så kallad ögonbottenfotografering. Denna undersökning gör att man kan upptäcka ögonförändringarna tidigt och åtgärda dessa med hjälp av laserbehandling så att inte synen försämras. Ögonbottenundersökningarna har bidragit till att blindhet och synnedsättningar har minskat både till följd av laserbehandling men också för att man behandlar de förhöjda blodsockervärdena, blodtrycket och kolesterolvärdena. Allt detta bidrar till att minska risken att utveckla kärlskador i ögats näthinna. Hur ofta man ska undersöka sina ögon beror på hur länge man haft diabetes och om man har ögonbottenförändringar eller inte. Det vanligaste tidsintervallet är årligen till vart tredje år. Det du kan göra själv för att minska risken för ögonbottenförändringar eller försämringar att se till att ditt blodsocker ligger så bra som möjligt över tid. Svullnad i gula fläcken, det område centralt i ögats näthinna där man ser som skarpast, kallas makulaödem och kan utvecklas från en retinopati. Vid makulaödem försämras synskärpan och kan orsaka en betydande synnedsättning. Detta är ett allvarligt tillstånd men utvecklas över flera månader. Man bör därför vara extra uppmärksam på synförändringar, även över tid och kontakta sin läkare eller diabetessköterska om det uppkommer.

Smärta och stelhet från leder är vanligt bland personer med diabetes. Detta beror på det förhöjda blodsockret som gör att bindväven runt ledkapslar och senor stelnar och orsakar smärta och rörelseinskränkning som följd. Många med diabetes drabbas av skulderproblem, så kallad Frozen shoulder. Det är en skuldersmärta som varat i mer än tre månader och där rotationen i axelleden är försämrad med mer än 50 % jämfört med normalt rörelseomfång. Detta tillstånd förekommer hos 12-35 % av personer som har typ 2 diabetes. Tillståndet är vanligare bland dem som haft typ 2 diabetes länge. Andra områden som kan drabbas av stelhet är händer, nacke och höfter. Svullnad, stelhet och ökad bindväv i händerna är vanliga och kan ge smärtor och försämra funktionen. Så kallade triggerfingrar som innebär att ett finger böjs inåt pga en förtjockning av böjsenan och att senorna inte glider lika lätt, och fingret därmed inte går att räta ut, är vanligt. Det kan drabba alla fingrar men är vanligast i tummar, lång- och ringfingrar. Fler kvinnor drabbas. Skenor och träningsprogram via arbetsterapeut kan hjälpa men fingret kan i värsta fall behöva opereras. Inåtböjt lill-, ring- och långfinger kan vara ett tillstånd som kallas Dupuytrens kontraktur, då fingrarna inte går att sträcka ut och därmed är handikappande, då fingarna fastnar i kläder mm. Detta är svårbehandlat men kan i svåra fall opereras. Det är vanligast hos män. Försämrad rörlighet i fingrarnas leder, även kallat Stiff hand syndrome, som innebär att fingrarna inte går att sträcka ut helt och handflatorna därför inte kan pressas samman är en komplikation till diabetes som innebär smärta och kraftigt minskad handfunktion. Ofta ser man också att ovansidan av händerna har vaxartad hud. Karpaltunnelsyndrom innebär att en nerv är inklämd i handleden. Symptomen är känselnedsättning och stickningar i tumme, pekfinger och halva ringfingret. Handskena nattetid som utprovas via arbetsterapeut kan hjälpa. Rörelseträning och högläge är första åtgärd om inklämningen beror på svullnad. I sista hand kan tillståndet opereras. Även andra nervinklämningar kan förekomma vid typ 2 diabetes, t ex i armbågen.

Nervskador, så kallad neuropati, är en komplikation till följd av högt blodsocker men även försämrad blodförsörjning över tid. Det förhöjda blodsockervärdet gör t ex att känseln i fötterna försämras och den försämrade blodförsörjningen på grund av diabetessjukdomen gör att uppkomna sår läker sämre och lätt kan bli infekterade. Det är inte alltid man är medveten om den försämrade känseln själv. Det kan exempelvis vara så att man får ett skavsår utan att märka det själv förrän det har gått flera dagar. Diabetessköterskor och läkare kontrollerar därför regelbundet känseln i tår och fötter för att undvika svåra komplikationer som i värsta fall kan leda till amputation. Man kan också drabbas av så kallad Charcot-fot med felställningar i skelettet och utveckling av smärta beroende på nervskada. Därför bör man själv dagligen inspektera fötterna för att kontrollera om det finns sår eller tryckskador från skor eller sömmar. En spegel med längre skaft kan vara till stor hjälp.  Om man får ett sår bör man kontakta sjukvården och snabbt om man får ett infekterat sår och får feber.

Risken för hål i tänderna (karies) ökar vid typ 2 diabetes. Det förhöjda blodsockret gör att saliven blir söt samtidigt som salivproduktionen minskar när vi blir äldre. Det är därför viktigt med god munhygien, dvs tandborstning morgon och kväll med fluortandkräm, samt användning av tandtråd. Det är också rekommenderat att regelbundet gå till tandläkare för att kontrollera och laga sina tänder. Tandköttsinflammation (Gingivit) kan uppkomma om man inte borstar tänderna tillräckligt noga. Plack och bakterier intill tandköttet gör att tandköttet då blir inflammerat. Tecken på tandköttsinflammation är att tandköttet blir rodnat, svullet och lättblödande vid exempelvis tandborstning. Genom en god munhygien kan tandköttsinflammationen minska eller återgå till det normala. Tandlossning (parodontit) är ett allvarligt tillstånd som uppkommer pga långvarig inflammation av tandköttet och plackbildning. Detta leder till att tandköttet börjar lossna från tänderna och en lucka, så kallad tandficka bildas mellan tandköttet och tänderna. Ett tecken på detta är att tandköttet drar sig tillbaka och att tänderna börjar se längre ut. Käkbenet förstörs i takt med att fickan blir djupare och tillslut börjar tänderna sitta så löst att de till och med kan lossna. Detta är en process som inte alltid känns så tydligt. Det är en avsevärt större risk att drabbas av tandlossningsproblem om man har diabetes. Man vet idag inte säkert varför personer med diabetes löper en större risk än andra att drabbas men man tror att flera faktorer spelar in. T ex fungerar inte immunsystemet som det ska. Man har vid diabetes ofta ett överskott av fettvävnad på kroppen vilket gör tandköttet mer mottagligt för inflammationer. Skador på blodkärlen gör att blodtillförseln till tandköttet minskar, samt att man har en försämrad sårläkning. Både när det gäller risken för karies och tandlossning så är det gynnsamt om man kan hålla blodsockernivåerna nere på en så normal nivå som möjligt. Vid tandlossningsproblem är det viktigt att gå på regelbundna kontroller hos tandläkare så att detta tillstånd upptäcks i tid och kan behandlas innan det gått för långt.

Autonom neuropati eller nervpåverkan innebär skador på icke viljestyrda nerver som reglerar vitala funktioner och som kan ge cirkulatoriska problem, t ex lägre blodtryck, så kallad ortostatism, när man t ex reser sig, men även förändrad hjärtfrekvens och rytm. Ytterligare kan denna typ av neuropati leda till svårigheter att känna av att blodsockret är för lågt, samt till mag- och tarmproblem som försämrad matsmältning och förstoppning eller diarré, svårigheter att tömma urinblåsan, onormal svettning och sexuella problem. Symtomen varierar också beroende på vilka nerver som är drabbade. Symptomen uppträder vanligen gradvis och är vanligare när man haft sjukdomen länge. Att hålla koll och försöka förbättra sina blodsockervärden kan minska risken för att dessa symtom fortskrider. Därför är det också viktigt med tidig diagnos och adekvat behandling eftersom det möjligheterna att kontrollera symtomen som uppstår i samband med autonom neuropati.

Autonoma cirkulatoriska problem: De huvudsakliga cirkulatoriska problemen som hör till gruppen autonom neuropati till följd av typ 2 diabetes är t ex ortostatism, villket kan visa sig som yrsel alternativt svimning vid lägesändringar, företrädesvis när man reser sig upp. Man kan också drabbas av för långsam puls eller för snabb puls alternativt oregelbunden hjärtrytm (arytmier).

Svårighet att känna av lågt blodsocker: Tillståndet kallas också ”Unawareness” dvs avsaknad av symtom på lågt blodsocker eller hypoglykemi. Detta innebär att man kan upphöra att känna av de viktiga symtom som varnar för att man håller på att drabbas av en hypoglykemi. Man upplever inte längre hjärtklappning, svettning och darrighet som man fick tidigare. Detta kan leda till att man lättare drabbas av insulinkoma som innebär medvetandesänkning och helt utan förvarning. Dessa problem är vanligare när man haft diabetes länge

Mag- och tarmproblem: Långsam magsäckstömning (gastropares) kan medföra att man drabbas av illamående strax efter det att man ätit och man har ofta samtidigt dålig aptit och upplever snabb mättnadskänsla där man blir mätt efter bara några tuggor. Man kan även besväras av frekventa rapningar och kräkningar. Man bör vara särskilt uppmärksam på detta eftersom man lättare kan drabbas av för låga blodsockervärden (hypoglykemier) om man har läkemedel som sänker blodsockret. Om man är drabbad gastropares och har måltidsinsulin så rekommenderas man att man tar insulinet efter måltiden i stället. Då vet man bättre hur mycket mat man har ätit och kan lättare beräkna insulindosen. Små täta måltider kan också minska dessa problem. Om man haft diabetes länge och samtidigt har någon annan förekomst av neuropati styrker detta diagnosen gastropares vid matsmältningsproblem. Försämrad tarmmotorik kan medföra att man kan drabbas av antingen förstoppning och eller diarré. Man behandlar dessa symtomen när de uppkommer.

Svårigheter att tömma urinblåsan (blåspares): De nerver som styr blåsan kan förstöras och medföra svårigheter att komma igång med blåstömning, och eller ge upphov till en känsla av ofullständig blåstömning samt ge urinläckage. Detta kan i sin tur ge upphov till upprepade urinvägsinfektioner. Detta kräver ofta medicinsk behandling och ibland även att man måste tappa sig själv på urin.

Onormal svettning: Den autonoma neuropatin kan ge en störd svettningsfunktion. T ex kan det medföra att man svettas onormalt mycket på centralt på överkroppen men har problem med torrhet och hudsprickor perifert, bl a på händer och fötter, som kan behöva smörjas. Svettningarna till följd av autonom neuropati kan ibland förväxlas med symptom på lågt blodsocker.

Sexuella problem: De sexuella problem som kan uppträda vid typ 2 diabetes är t ex nedsatt blodcirkulation som kan leda till att könsorganens nerver fungerar. Bland män kan det innebär nedsatt känsel samt erektionsproblem. Mot erektionsproblem finns det hjälpmedel och läkemedel att prova och man kan be sin diabetessköterska eller läkare om råd kring medicinsk behandling.  För kvinnor kan de sexuella problemen handla om t ex torra slemhinnor så att slidan inte blir tillräckligt fuktig samt om svårigheter att få orgasm till följd av nedsatt känsel. Glidmedel kan vara ett hjälpmedel för att underlätta vid samlag.