Egenvård

Att röka när man har diabetes innebär en del risker. Kroppens känslighet för insulin försämras hos rökare och detta kan leda till svårigheter att få till ett stabilt blodsocker. Rökning ökar också risken för skador på blodkärlen i njurarna, i fötterna och i ögonens näthinnor. Risken att få hjärtinfarkt eller stroke är fördubblad om man röker. Diabetes är i sig en sjukdom som leder till ökad risk för åderförfettning, hjärtinfarkt och stroke och rökning förvärrar detta. Rökning leder till att blodkärlen drar ihop sig och blodcirkulationen blir ytterligare försämrad i t ex ben och fötter. Detta är negativt vid diabetes typ 2 eftersom en av riskerna med sjukdomen är uppkomsten av sår på fötter och underben. Rökning leder till försämrad blodcirkulation som i sin tur leder till att läkningen av fot- och bensår försvåras. Rökstopp är den enskilt viktigaste egenvårdsåtgärden för att minska komplikationsutveckling vid diabetes och något det finns stark evidens för. Idag publiceras också ett ökande antal studier som talar för att ett högt snusintag är negativt för komplikationsutvecklingen. Nikotinhjälpmedel kan under en period minska den värsta abstinensen vid tobaksstopp. Här och under Externa länkar hittar du en länk till webbsidan http://rokfri.1177.se  om du vill ha hjälp att bli rökfri.

En viktig bas i diabetesbehandlingen är kosten. Vad man äter påverkar blodsockret, men också andra värden som blodfetterna och därmed komplikationsutvecklingen. För stora portioner kan ge viktökning vilket inte är bra vid typ 2 diabetes. För högt intag av mättat fett som finns i mjölk, smör och ost höjer kolesterolet och särskilt LDL, dvs ”det onda kolesterolet”. Transfetter som finns i köpta kakor, kex och chips likaså. För stor mängd kolhydrater som finns i t ex socker, saft, juice, läsk, mjöl, pasta ris, potatis och bröd höjer blodsockret och kan öka behovet av insulin som man vid typ 2 diabetes har brist på.  Långsamma kolhydrater som finns i fiberrika produkter och i grönsaker höjer inte blodsockret i samma grad. Genom att testa blodsockret före maten och 2 timmar efter maten kan man också utvärdera hur maten påverkar blodsockret. För normalviktiga behövs inga ändringar i energiintag. Vid övervikt bör mat med mindre energi eftersträvas. En regelbunden måltidsordning med flera mindre måltider ger goda förutsättningar för bra glukoskontroll. Tallriksmodellen kan vara en enkel metod för att äta hälsosamt och balanserat. Studier visar också att flera olika koster kan vara bra vid diabetes genom att ha en positiv inverkan på HbA1C, främja viktnedgång samt förbättra blodfetterna. Detta öppnar upp för personanpassade kostråd där utgångspunkten är de egna önskemålen. Det finns ett visst vetenskapligt stöd för att bl.a. frukt och grönsaker, baljväxter, fullkorn, nötter, jordnötter och fisk är gynnsamma för personer med diabetes. Dessa livsmedel ingår som viktiga beståndsdelar i dagens kostrekommendationer vid diabetes.

Följande fyra koster framhålls av Socialstyrelsen som lämpliga vid diabetes:

• Medelhavskost: Även om matkulturen i länderna kring Medelhavet skiljer sig åt finns det mycket som förenar t.ex. rikligt med frukt, baljväxter och grönt samt fisk och sparsamt med rött kött. Intaget av enkelomättade fetter från olivolja och nötter är stort. Kosten innehåller bl.a. mindre socker, bröd, flingor, rotfrukter och ris än traditionell diabeteskost.
• Måttlig lågkolhydratkost: Kosten utgörs av kött, fisk, skaldjur, ägg, grönsaker, baljväxter och vegetabiliska proteiner samt fett från olivolja och smör. Kosten innehåller bl.a. mindre socker, bröd, flingor, potatis, rotfrukter och ris än traditionell diabeteskost.
• Traditionell diabeteskost: Traditionell diabeteskost utgår från de nordiska näringsrekommendationerna som är de kostråd som riktas till den friska befolkningen. Dessa betonar dagligt intag av 500 gram frukt och grönsaker, fisk två till tre gånger i veckan, flytande margarin eller olja till matlagningen, fullkornsvarianter av bröd, flingor, gryn, pasta och ris, mestadels nyckelhålsmärkta livsmedel och måttlig alkoholkonsumtion
• Traditionell diabeteskost med lågt glykemiskt index (GI): Traditionell diabeteskost med lågt glykemiskt index innehåller rikligt med bönor, linser, pasta, klibbfritt ris, korngryn och bulgur. Brödet innehåller hela korn och lösliga fibrer. Inslaget av grönsa­ker och frukt med lågt glykemiskt index (äpple, apelsin och päron) är stort. I övrigt är kosten densamma som traditionell diabeteskost.

Om man vill lära sig mer om kost så har Socialstyrelsen har tagit fram en bra broschyr om bra kost vid diabetes, se länk nedan. http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18471/2011-11-7.pdf. Likaså har 1177 Västerbottens landsting en bra länk där man kan läsa mer om Mat vid diabetes typ 2. http://www.1177.se/Vasterbotten/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Mat-vid-diabetes/

Motion och fysisk aktivitet är en hörnsten och stark rekommendation vid typ 2 diabetes eftersom man visat att det sänker HbA1c (långtidssockret) ungefär lika bra som många läkemedel vid typ 2 diabetes. Hur hårt, hur länge och hur ofta man tränar har betydelse. En kombination av konditionsträning och styrketräning ger stört effekt på HbA1c. Samma rekommendationer gäller för personer med typ 2 diabetes som för övriga befolkningen dvs 150 minuters fysisk aktivitet med måttlig till hög intensitet per vecka, vilket kan innebära t ex 30 minuters snabb promenad fem gånger per vecka. I följande länk till FYSS kan du läsa mer http://fyss.se/wp-content/uploads/2015/02/Diabetes-TYP-2.pdf

Det är bra om man hinner med tre promenader i veckan, men ju oftare man motionerar desto bättre. Fysisk aktivitet är det effektivaste sättet att öka cellernas känslighet för insulin. Vid ökad insulinkänslighet tar cellerna snabbare upp sockret som finns i blodet efter att man ätit, och man kan lättare undvika att få för höga blodsockervärden. Effekten på insulinkänsligheten, som t ex en snabb promenad eller att cykla i 30-40 minuter ger, finns kvar i upp till 1-2 dygn. För optimal glukoskontroll bör det vara maximalt två dygn mellan träningspassen. Man bör komma ihåg att för otränade personer med typ 2 diabetes är det viktigt att öka dosen av fysisk aktivitet gradvis, annars kan man få andra besvär från tex knän och höfter. En bra länk från 1177 finns om motion som heter Rörelse är livsviktigt. http://www.1177.se/Vasterbotten/Tema/Halsa/Motion-och-rorelse/Motion-och-traning/Rorelse-ar-livsviktigt/

Om man står på insulin så är det viktigt att anpassa motionen till insulin och mat. Om man har lätt att få lågt blodsocker i samband med motion bör man diskutera detta med sin läkare eller diabetessköterska. För att förhindra lågt blodsocker vid fysisk aktivitet vid insulinbehandling så kan det krävas minskning av insulindoser och extra kolhydrattillskott både före och efter ett träningspass. Likaså så bör fysisk träning bör undvikas vid högt blodsocker, feber eller om man har ketoner i urinen vid insulinbehandlad diabetes.

Om man är överviktig så finns en del fördelar med viktnedgång vid typ 2 diabetes. Bland annat så minskar mängden fett som ligger lagrat i de inre organen (bukspottkörteln, musklerna och levern). Viktnedgång kan också leda till att insulinproduktionen och insulinkänsligheten ökar. Detta i sin tur minskar behovet av medicinering för att reglera blodsockret. Övriga fördelar med viktnedgång är att blodfetter förbättras och blodtrycket sjunker. Vikten bör helst normaliseras vid typ 2 diabetes eftersom insulinbehovet och komplikationsrisken då minskar. Body mass index (BMI) http://icd.internetmedicin.se/bmi skall vid normalvikt ligga under 25 kg/m². Övervikt föreligger vid ett BMI mellan 25 och 29.9. Gränsen för fetma vid 30 innebär en kraftigt förhöjd risk för komplikationer. Vid ett BMI på 40 bör man erbjudas fetmakirurgi enligt Socialstyrelsen. Vad gäller de läkemedel som tas upp i behandlingsavsnittet så bidrar metformin till viktstabilisering medan såväl sulfonylureider, repaglinid och insulin bidrar till viktökning.

Regelbunden inspektion av fötter och fotvård har stor betydelse för att minska utvecklingen av sår, deformationer och amputationer vid typ 2 diabetes. Den försämrade känseln kan innebära att man missar att man fått skavsår eller en sten i skon och ett litet sår kan innebära svullnad som vid diabetes leder till en snabb utveckling till ett stort svårbehandlat sår. Om man har nedsatt syn, är ensamboende och äldre, så krävs extra uppmärksamhet och helst hjälp från hemtjänst för att inte missa att man fått sår på fötterna.

Bra tips för att sköta sina fötter ges här:

• Tvätta fötterna regelbundet och vid fotbad ha ej för varmt vatten, mät gärna vattentemperaturen.
• Torka ordentligt, speciellt mellan tårna.
• Klipp naglarna och följ den naturliga formen. Vid problem, anlita fotterapeut.
• Smörj med mjukgörande kräm men inte mellan tårna.
• Inspektera fötterna dagligen, använd en spegel för att titta på fotsulan om du har svårt att se den. Var uppmärksam på förändringar.
• Byt strumpor varje dag, vänd eventuellt sömmarna utåt.
• Använd skor med bra passform, de bör vara tillräckligt breda framtill, räcka till på höjden för tårna och sluta väl om hälen. Helst släta inuti.
• Gå inte barfota och töm alltid skorna från grus och främmande föremål.
• För förbättrad cirkulation: gör fotgymnastik – knip med tårna, stå på tå och rör fötterna i runda cirklar. Trampa som om du körde en gammeldags symaskin.

Man har rätt till en riktig fotundersökning varje år via antingen sin läkare, diabetessköterska eller fotterapeut. På så vis kan progressionen i eventuella nervskador (neuropati), och nedsatt cirkulationsförmåga – som kan ge fotsår, följas. Ju tidigare upptäckt desto snabbare behandling. Inom diabetesvården testas bl a känsel och vibrationssinne i fötterna årligen för att screena för tilltagande neuropati. Stämgaffel och monofilament (en nylontråd som böjs vid ett speciellt tryck) används för att över tid följa ev. försämring och för att kunna remittera patienterna vidare vid behov. Ytterligare kan ankel- och tå blodtryck mätas, samt puls identifieras med så kallad doppler som är en ljudförstärkare. Remiss till ortopedteknisk personal för anpassning av skor kan behövas, likaså remiss till medicinsk fotvård eller i värsta fall till multiprofessionellt fot team. Vid sår eller smärta är det viktigt att tidigt höra av sig till sin diabetessköterska eller läkare.

En årlig diabeteskontroll av fötterna bör innefatta följande tre områden.

• Inspektion: Sår, tryckpunkter, torr hud/avsaknad av hårväxt, förhårdnader, självsprickor, fotsvamp, naglar/nagelband, felställningar, svullnader och skor
• Nervfunktion: Test av beröringskänsel/tryck samt vibrationssinne med stämgaffel. Test av skydds-/smärtkänsel genom att kontrollera om patienten kan skilja på vasst och trubbigt samt varmt och kallt
• Cirkulation: Pulsar, hudtemperatur och hudfärg. Om man inte känner pulsen så bör denna kontrolleras med ankeltrycksmätning.

Att regelbundet borsta tänderna med fluortandkräm och använda tandtråd samt söka tandvård tidigt vid problem är viktigt vid typ 2 diabetes. I förebyggande syfte rekommenderas också regelbundna tandläkarbesök samt god blodsockerkontroll då ett förhöjt blodsockervärde under längre tid kan öka risken för tandlossning och hål i tänderna.

Fler och fler studier visar också att dålig munhälsa ökar risken för typ 2 diabetes. Diabetes ökar risken för karies men också lättblödande tandkött, tandköttsfickor och tandlossning, så kallad peridontit. Långvarig lågintensiv inflammation tror man är den gemensamma nämnaren. Om personer med diabetes förbättrar sin munhälsa så har man sett att de lättare får kontroll över sitt blodsocker. En annan fördel är att det går lättare att tugga och äta fiberrika livsmedel och råa grönsaker. Behandling av peridontit kan på relativt kort tid stabilisera blodsockret och minska insulinbehovet. Personer med typ 2 diabetes och tecken på försämrad munhälsa bör därför hänvisas till tandkliniker för ställningstagande till behandling.  Man kan även ha rätt att få ett särskilt tandvårdsbidrag vid allvarligare problem. Tandvårdsbidraget gör att man inte behöver betala fullt pris för ett tandläkarbesök.

Det vanliga blodsockret som är ett mått på det aktuella blodsockret eller glukoshalten och har enheten mmol/l. Blodsockernivån vid diabetes bör ligga så nära det normala som möjligt men bestämmas individuellt beroende på hur du mår och lever i övrigt. Följande rekommendationer om det optimala blodsockret bör därför ses endast som ett riktvärde

Ett optimalt blodsocker:

• Ligger före måltider på 4-6 mmol/l
• Ligger efter måltider (efter 1,5 timme) lägre än 10 mmol/l
• Ökar helst med högst 2 mmol/l från mätningen innan måltid
• Ligger vid sängdags gärna under 7 mmol/l

Det är bra att diskutera målet för olika blodsockervärden med sin läkare eller diabetessköterska. Behandlingsmålet för den enskilde bör utformas utifrån en bedömning av nytta och risk. Det kan finnas skäl att acceptera högre blodsocker bland äldre och multisjuka pga risk för överdosering och för att öka välbefinnandet.

HbA1c, eller långtidssocker, är ett mått på det genomsnittliga blodsockret de sista två månaderna. Eftersträvansvärt är ett HbA1c mellan 42-52 mmol/mol (5-6 %) vilket betraktas som tillfredsställande och minskar risken för komplikationer.

Blodsockertester – Hjälpmedel för egenmätning är bra redskap för att själv kunna styra sin behandling i hemmet. Blodsockermätare, blodprovstagare, lancetter och blodsockerstickor är kostnadsfria hjälpmedel som man kan få utskrivna via sin diabetessköterska, detta gäller även vissa desinfektionsmaterial. För glukosmätning är dock handtvätt med tvål och vatten tillräckligt. I praxis är det dessutom allt färre patienter använder desinfektion av stickstället. Synskadade kan få insulinpennor och glukosmätare med ”röst” som anger glukosvärdet. Dessa kan erhållas som handikapphjälpmedel via särskild ansökan.

Det räcker inte att kunna mäta sitt blodsocker. En viktig del av egenvården är att också kunna tolka sina blodsockervärden för att kunna vidta rätt åtgärder utifrån resultaten. Hur ofta man bör testa sitt blodsocker beror på vad man ska använda testerna till. En viktig poäng är att testerna skall ge svar på en fråga eller fundering, och att man inte testar sig enbart rutinmässigt. Hur ofta och när man bör testa ditt blodsocker är klokt att diskutera med sin diabetessköterska. Exempel på tillfällen när det kan vara bra att testa sitt blodsocker är:

• Om man inte mår bra

• Vid sjukdom och feber och i synnerhet magsjuka
• Vid motion och fysisk aktivitet för att utvärdera effekten
• Vid förändrad diabetesbehandling och i synnerhet övergång till insulin
• Strax före måltid samt 2 timmar efter måltid

Egenvårdsstöd och kan vara av största vikt för att kunna förändra sina vanor. Trots goda kunskaper om sjukdom och betydelsen av egenvård är det för de flesta av oss svårt att ändra på sådana vanor som vi haft under lång tid. Justeringar av kost och motionsvanor är dock oftast nödvändiga för att sjukdomen skall kunna kontrolleras och inte skena iväg, och sådana justeringar kan vara svårt utan stöd från de närmaste och utifrån t ex från diabetessköterskan eller diabetesföreningen. Stresshantering eller långsiktig motivation och tröstbehov är andra aspekter av att leva med en kronisk sjukdom, där man kan behöva stöd för av andra för att kunna må bra samt för att få bra balans i sitt blodsocker och andra mätvärden som blodtryck, blodfetter och vikt som har stor betydelse för komplikations-utvecklingen vid typ 2 diabetes. Under Kontakt och Externa länkar hittar du e-mailadresser och länkar till exempelvis Diabetesförbundet, patientföreningar och till de forskare som skapat denna hemsida. Din diabetessköterska kan vara en annan viktig person som kan ge dig stöd att hantera sjukdomen.